.

Efter att ha suttit å väntat på att mitt pastavatten skulle börja koka i en sisådär femton tjugo minuter började jag bli lite fundersam över varför det fortfarande var tyst, kanske satt på fel platta..? När jag äntligen masat mig iväg för att kolla, tro inte att det står och smygkokar, alldeles knäpptyst, hemma när det kokar låter det så mkt att man blir livrädd och helt enkelt inte kan låta bli att märka det.. men icke här i skåne... Istället har jag fått sitta och lyssna på nils som snarkar alldeles för länge med kurrande mage. men nu är det bara sju minuter kvar tills det är klart. jippie!