.

Mycket trevlig kväll med på tok för mycket vin som slutade mycket för sent. Nu har jag och E iaf vaknat. Inte gått upp, men vaknat. Eftersom vi inte nattamatade i natt mår vi inte särskilt tillfredställande men nu lyssnar vi på gårdagens spellista och barbie girl får oss åtminstonde att må lite bättre. Spel listan är för övrigt fem timmar och tjugo minuter lång. Det var en natt till vargtimmarna.

Det börjar bli lite stökigt i lägenheten. E: hmm, nu börjar det ju snart se ut som hemma hos dig.. Tack!

Idag skulle vi vara produktiva. Hoppa upp ur sängen och göra en massa ordentliga saker. Första dagen på Toves Fixarvecka. Det kommer inte bli så. Det inser jag redan nu.
Men scan bacon (schan baschan) och ägg blir det i alla fall!

E går på toa. Hon är borta jävligt länge. Efter ett tag börjas det inses att hon nog har hittat på något annat. Lätt knackning på dörren:

E?

Ja..?

Vaken?

Eh.. ja..?

 Hämtar en kökskniv. Vrider upp toalåset. Hittar E på golvet. Hon har brett ut tröjan under sig.

..?

Eh.. jag somnade visst lite..

Är hemma hos E. Det är jag E och A. Vi ddricker vin och spelar mario-party på nintendo64. Det är kul.

Kan du byta tåg?!

Jag har hittat en helt underbar hemsida. På bestofblocket.se har någon med för mycket fritid samlat alla blockets roligaste annonser. Och det är många. Bland annat har jag ramlat över denna racercykel:



En riktig pärla!

Åkt tåg. Läst tidningen. Tittat på Finnkampen. Där ni, där har ni min dag in i minsta detalj.

Åkte till Lund igår. Kräftskiva på gång. Tog tåget ut till Kävlinge till en helt underbar gård där vi kalasade hela kvällen. Mycket trevligt. Ville dock hem, längesen jag tog det lugnt i Göteborg. Det fanns två alternativ tåg 9.22 eller 11.22. Bussen skulle gå 8.50 så jag tänke att det nog skulle gå bra om jag gick upp tio i åtta. Gjorde en rejäl tankevurpa och satter klockan på 8.50 och tänkte att jag skulle känna efter när jag vaknade vilket tåg jag ville ta. Så när jag vaknade av mig själv 7.40 tyckte jag att det var ett tecken och pallrade mig upp. Tog mig hem med tåg bussar och spårvagnar som passade varann ovanligt smidigt för att vara västtrafik.

Har även köpt månadskort, övergett plankningen och återgått till att vara hederlig Göteborgare så nu kan jag åka en massa spårvagn. Bra gjort.

Tittar på Finnkampen. Tjejernas höjdhopp har precis inletts. Det ser nästan löjligt ut när ribban bara ligger helvvägs upp på ställningen och kommentatorn säger "det börjar bli gaanska högt för Mattinen nu". Bara att heta Mattinen och hoppa höjdhopp..

Ikväll ska jag ta down town train och fika i närheten av avenyn. Det behövs ibland.

Tittar ut genom fönstret igen. Det tokregnar.

Sitter i soffan hemma i göteborg och tittat på finnkampen med pappa. Plötsligt säger kommentatorn "och nu börjar det regna" och folk börjar fälla upp paraplyn. Det ser faktiskt ut som om det regnar ganska mycket. Jag bor max två kilometer fårn Ullevi, här regnar det bestämt inte och om jag skulle beskriva vädret skulle jag säga fint med pyttelite moln.

Idag har jag kört bil. Det gick bra. Imorn ska jag köra bil. Tre lektioner. Det kommer också gå bra. Sen får jag åka hem. Finally! Det känns som en evighet sen jag var hemma senast. Det är bara två veckor sen, knappt. Det känns som sju evigheter sen jag slutade jobba och åkte från Torekov. Det är tre vecko sen, knappt. Det här är den längsta augusti någonsin. Men snart är den slut och september tar vid. Höst på riktigt. Jag tycker om hösten. Det är mammas årstid. Kastanjer, röda löv, rönnbär och chokladmoussetårta. Höst.

Jag firade med att köpa en kalender och en ny bok. Kalendern var fin, varje vecka står det ett litet visdomsord. Denna veckan står det Den som tror sig veta allt, vet ingenting. Jag vet varken allt eller ingenting. Ungefär. Men jag kan väldigt mycket om vägmärken. Hade alla rätt.
Boken blev I Cirkelns Mitt. Har sett fram emot den ett tag och den börjar väldigt bra. Jag fastnade lite förut istället för att packa och städa. 175 sidor blev det och jag vill inte sluta. Inte än. Jag kommer få tvätta och städa imorn. Men det visste jag redan när jag köpte boken.

Nu har jag varit på stora holm. Det var tokroligt! På väg tillbaka till parkeringen hittade jag radion och insåg att jag för första gången kunde åka bil och sjunga utan att behöva bry mig om någon annan. Jag fick även för första gången känslan av att jag kan faktiskt köra bil. Tove kan köra BIL. Vilken känsla!

Tittar lite på Fredrik Lindströms dialekt-serie på skogstv istället för att jag verkligen verkligen ska sova nu. Men det var värt allt. Lindström skulle välja något att säga på skånska till en dansk. Han kunde välja precis vad han ville. Vad som helst! Och vad valde han! Håll Flabben! Jag tycket om Lindström. Har gjort det väldigt länge. Men nu är han gud och inget annat.

Idag hade jag omkörningslektion. Med tanke på hur dagen började kunde de ju faktiskt ha gått fullständigt åt helvete. Det gjorde de. Nästan.
Vi körde fram och tillbaka till Hunnebo! (Jag var lycklig två gånger á fem minuter. När jag insåg att vi skulle till Hunnebo och när vi körde igenom Hunnebo. Dagens ljuspunkter.) S körde fram och jag körde tillbaka.
Inledde min omkörningskarriär med den direkt olämpliga manövern tre-möte. På enfilig väg utan vägren. Starkt jobbat. Men jag jobbade mig tillbaka på banan och gjorde inte bara missar till slut.

Imorn åker vi omkörningselever i knökfull bil till Stora Holm för att halka omkring där ett tag. Spännande!

Idag fungerar ingenting. Trots att jag gick upp en halvtimme tidigare än vanligt och inte gjorde något ovanligt var jag ändå sen och fick tokcykla. Dock inte mot enkelriktat, så sen var jag inte. Landsvägskörningen klickar inte. Inte högersvängar. Inte oskyddade vänstersvängar. Inte uppsikten. Inte hastighetsanpassningen. Inte inbromsningar. Inte kaffeköpande. Ingenting. Nu ska jag köra bil.

When someone loves you, the way they say your name is different.
You just know that your name is safe in their mouth.
- Billy 4 year

Ikväll vankas det kräftskiva i huset. Vi "ungdomar" är såklart inte bjudna men dom kommer nog få det trevligt ändå. En Tove-släkting har smugit sig in i sällskapet så jag får se till att inte vara utslängd före ankomst åtminstonde. Det vankas även rabarberpaj. Min första kärlek som då gick under namnet ababberpaj. Jag hoppas att det har druckits rejält med snaps innan den serveras för då minskar ju riskerna för att det ska bli sura miner när dom upptäcker att det saknas en bit..

Jag är på plats igen. Det är mulet men det gör liksom inget. Jag är här och det är allt som betyder just nu. Jag mår så bra. Den här luften. Den finns ingen annanstans.



Slöar dock i soffan för tillfället och det känns ju lite bortkastat. Väntar på att höjdhoppet ska dra igång. Men det bara regnar o Berlin. Jag tror bestämt det blir en rask promenad ner till tvillingarna som jobbar för fullt.

Jag har lite svårt att tro honom men han sa det faktiskt och jag är nästan säker på att jag inte hörde fel. Han sa 'du är en av de bästa eleverna jag kört med'. Så nu sitter jag inne i teorisalen, myser lite med mig själv och äter en risifrutti hallon/rabarber, helt okej smak när man tittar ut på regnet och längtar efter en sommar som helt verkar ha gett upp.

Jag är trött trött trött. Ska sova omedel bums (mammas sätt att säga att det är nu och inte sen det ska sovas). Jag ska upp halv sex imorn. Börjar sju. Det ska regna när jag ska cykla till körskolan. Direkt obra. Inget jag ser fram emot precis.

Idag har jag helt enkelt varit duktig. Inledde dagen med en fyrdubbel (!) lektion (sen var jag slut i huvudet) och Stefan (min körlärare heter så) sa att jag klarat mig väldigt bra. Om jag sköter mig får jag åka till Stora Holm om en vecka och halka omkring där.
Istället för att äta på Chaplin (Lysekils godast pizza och gummigaste sallad) var jag ekonomisk nog att gå till Konsum. Det blev risifrutti, bröd, nektarin och en flaska vatten. På fredag blir det inte ens en flaska vatten, då blir det kran.
På väg tillbaka var det marknad på kungstorget. Dom sålde plastpåsar. Och bakformar. Och plastpåsar. Jag köpte inget. Det är för övrigt en gårdsgata. Där får man bara parkera på anvisad plats. Mycket ska man lära sig.
Hela eftermiddagen ägnades åt teori. Jag satt vid datorn längst till vänster och gjorde mina prov. Klarade A på andra försöket. Klarade B på andra försöket. Klarade C på andra försöket. Klarade inte F på tredje försöket. Då var jag lätt arg och mycket frustrerad. Men fjärde gången fick jag bara ett fel. Då fick jag gå hem.
Kvällen fortsatte duktigt med teoriläsning och läxgörande innan det blev middag och en timmes jogging/promenad. Nu ska jag somna. Klockan är kvart i elva. Det här är inte jag. Jag har svårt att tro mig själv. Men två veckor av bra rutiner ska man väl klara av..

Idag sågs vi för första gången på ett och ett halvt år alla tre. Riktigt härligt. Och vi är så klart överrens om att det absolut aldrig får gå så lång tid igen. Well, vi känner ju oss. Men ändå, fem årsjubileum är härligt och Tintin hjälpte på traven när jag fick en baguette med så mycket kyckling att det trillade brevid. They know how to make me happy!

För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis likt förbannat i Hunnebostrand.


Det inleddes starkt med hattfest och säsongsavslut på tvillingarnas veranda. Dom var glada. Fulla och glada som två tuborgburkar. Alla var glada. Jag var på vandring genom natten. Trillade ur en hängmatta. Var i ett vackert hus hos någon jag inte känner. Gick därifrån. Hittade ett förälskande par i en sjöbod klockan halv fem. Vi var tysta om det. Somnade till Wimbledon.

  





Jag och Anna måndagsflanerade Hunnebo runt. På Kanten hittade vi lunch och lunchsällskap. Bra gjort. I kiosken hittade vi Sara och en papperskorg som jag vill kidnappa. Kan bli nästa sommars besvär.

I veckan hade jag en liten känsla av att Krunegård nog kanske skulle passa mig. Att jag skulle tycka om honom. Fast ändå inte. Tänkte jag. Men igår på kalaset förstod jag att det nog kommer bli ganska svårt att få honom ur mitt huvud. Precis som så mycket annat.
Så här sitter jag nu. Inomhus. Fast det är sommar än där ute på andra sidan glaset. Men jag kan inte låta honom tystna.


Jag skulle springa efter men trampa snett. Ibland gör man fel. Ibland gör man rätt.
Det är inte hur man har det. Det är hur man tar det. O när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss. Mellan oss o världen. Världen mellan oss. För långsamt för snabbt men aldrig i takt.
Vi vill ju bara andas. Sova o andas omvartannat inget mer
Ibland gör man rätt. Ibland för man fel. Lev med det.

Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen. För ett vidsynt liv precis som vi
Det var tropiska nätter o vi låg vakna på taken o såg ut på stan vi bodde i
Som var vår o som var stor o tuff o hård o skulle bli för liten sen men det visste vi inget om än
Jag ser dom klättra upp i träden för att se med av världen. För ett vidsynt liv precis som vi
 Alla var där vid strömmen i drömmen. Vi ville bli nåt. Glöm inte bort oss.

Inte nu. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nått gott



Se på mig nu. Vad tycker du? Ensam är stark. Vilket jävla skitsnack
Självdestruktivt. Allting har sitt pris. Ingen lever ditt liv o luften är fri
Allting är upp till dig. Du är gammal nog att ta egna beslut
Jag trotsade dig o lämnade allt. Var kall som en isbit för ensam var stark
Solen går upp och vintern tar slut.

Har även trillat över två underbara covers. Sorry J men Tom Petty har inte en chans emot John Mayer när det gäller Free Fallin'. Jag kan inte heller släppa Talkin' Bout a Revolution med Big Wide Grin.

Jag trodde inte man kunde bli kär i smycken. I halsband. Men jag trillade så hårt. Jag älskar honom. Jag blev pank på kuppen. Men nu är jag lycklig, lycklig och stolt och han är med mig överallt. Tyko. Min tyko. Som ett ständigt minne av henne. Hon som var hela min värld men som försvann. Hon som alltid kommer finnas i mitt hjärta alltid hänga runt min hals.

Sms från A 23.39:

Jag slarvade bort min telefon, chansade på att bara hitta er inne i stan, hittade er inte, lånade en telefon av en ganska trevlig kioskkille men hade inte numret till någon av er. Chansade, men det var fel. Sen åkte jag hem. Hur var Krunegård?

Ibland blir kvällar helt enkelt inte som man tänkt sig. Vi missade humorgrejen och A missade allt. Men Krunegård var bra. Tror han kan bli min Lysekilsmusik.

Sen promenerad vi hem i sommarkvällen. Du och jag. Till din nya lägenhet. Du håller på att  bli så stor och det är tur att jag är ett år yngre för ibland känner jag mig så liten. När jag står brevid dig.

Jag har förresten samlat oändligt med vuxenpoäng idag när jag blev bjuden på möhippa. Ojojoj. Är dock bortrest så det blir inget med det. Men ändå, möhippa!













Så många vuxenpoäng som håller på att trilla in. Hos dig och mig. Men vi slutar aldrig tappa fotfästet, då och då. Du och jag.

Är hemkommen från hunnebo. Underbara hunnebo. Jag längtar tillbaka så det värker i tårna. Men det är sommar i göteborg också och jag ser fram emot en kväll med emelie, andreas, humorkväll i bältesspännarparken och markus krunegård. Imorn kommer kusin och way out west drar igång. Det blir fest. Men nästa vecka tror jag det blir att stilla abstinensen och åka upp till hunnebo igen. Sommaren är inte slut än.

Jag mår så otroligt bra. Trots att vi till å från har besök av herr regn är hunnebo lika härligt som vanligt. Jag trodde inte riktigt att jag kunde sakna havet och skärgård och västkust så här mycket. Men det är ju bara att gilla läget. Vara här så länge som möjligt och njuta. Igår tittade vi på film hela natten, idag ska vi äta lunch på Kanten. Men först ska vi bogsera Gerd!

Nu bär det av till Hunnebo!

Vi kom fram. Jag fick min burgare. Valde en alldeles för stor. Var envis, har man betalat så har man-devisen, nu har jag magknip. Men jag kommer inte behöva äta något förrän grillningen ikväll i alla fall. Sommarens femte grillning. Ynkligt. Jag önskar mig en egen grill i 22årspresent. Sen ska jag grilla hela tiden!

Okej det finns en servering. Det är ingen som har sagt att dom gått på. Nu stänger dom. Tillåt mig att vara bitter. Det är den enda känslan nu. Bitter och slug. På väg in i vuxenvärlden. Åtta minuter till göteborg. Elva minuter till mat.

Nu börjar jag må illa av hunger. Känns inte stabilt. Vi är framme om sjutton minuter. Sjutton långa minuter till måste jag klara mig utan mat. Tre och en halv timme. Jag brukar inte jobba såhär. Jag är inte van. I Göteborg kommer jag frossa på BK. Sen kommer jag må illa för det.

Jag glömde äta frukost i morse. Riktigt orutinerat. Vi var lovade en cafévagn i Falkenberg men har nu hunnit hela vägen till Varberg och ingen fikapersonal i sikte. Bror har grävt ner sig i sitt säte och jag är nog snart på väg att göra detsamma. Hungern är en stark drivkraft. Jag måste ha mat. Nu.

Efter två veckors frånvaro ska jag ikväll göra comeback i Slappe På Solsidan. Vi inleder med Lipstick Jungel, tätt följt av Ett Herrans Liv som är kvällens höjdpunkt innan vi till slut ser andra halvan av förra veckans Allsång på Skansen. Någon gång under kvällen kommer jag även att försöka tjata mig till att vi ska se 2½ Men men misslyckas och när Malaco Truly-reklamen kommer måste man fråga "är det någon som har provat dom där?". Det är vår måndagskväll i ett nötskal, ett väldigt stort skal.

Imorn kommer Bror och Nea hit. Supermysigt. Om det blir som det ska cyklar vi till Dagshög och äter kall pizza på kvällen men jag har en stark känsla av att det trots alla solskensrapporter kommer att regna och istället bli Kräftskiva. Vi får helt enkelt se.

Bara några dagar kvar i Torekov. Shit!

Vi är på jobbet. Det ringer.
Telefånchefen: åh nej..

vissa tar ju sitt jobb på allvar. aah men ååh!