.

Igår var en sån där typisk bakisdag. Men inte ens en gnutta bakis. Det råkade bara vara tio timmars kvalitetstv i burken och jag kände väl inte precis att jag orkade med något annat. Så det blev soffan. Hela dagen. Damernas skidskyttestafett. Damernas slalom - första åket (från ÅRE!). Herrarnas storslalom - första åket. Herrarnas skidskyttestafett. Damernas andra åk. Herrarnas andra åk. Längd sprint. Kortbane-EM i simning. Och på kvällen hamande vi framför Pay It Forvard.
Ur allt detta kammade vi hem en tredje plats för damernas stafettlag. Anja kom fyra. Larsson åtta. Herrarnas stafettlag slutade sexa efter ett svagt upplopp (vi låg fyra). Hanna Falk kom sexa. Sara Sjöström var en hundradel från pallen i 200 fristil.

Mitt i allt detta hittade jag dock en lucka. Jag skulle egentligen bara ut på en promenad för att få lite frisk luft men det slutade med att jag packade på mig snabbekläderna och begav mig ut på en springrunda i delsjöområdet. Det var så härligt att springa omkring där på den delvis vita marken. Men bara grejen att det snöat och en del fortfarande ligger kvar, två dagar senare! det händer inte så ofta. Det var kallt i luften också. Som i Åre. Jag fick längd-feeling. Prövade att blunda lite där jag sprang och kunde nästan känna hur jag flög fram i spåret och aktade mig för granar och dylikt osm jag brukar åka på. Men det höll inte så länge. Jag fick öppna ögonen igen för att slippa springa in i delsjö-granarna.

Så nu sitter jag här i köket. Lyssnar på Maia Hirasawa. Tittar ut genom fönstret och om man kisar blinkar och tittat snabbt så ser det väldigt vitt ut där ute på Göteborgsgatorna. Tar ett bett till från min knäckebrödsmacka med cheddarost och känner mig väldigt nära Åre. På torsdag åker jag dit en sväng.