.

Och gissa vad jag har haft för mig ikväll? Nej men, solnedgång vi Ydrehall med Gustav o Morten o Sesse kanske. Bra gissning! Känns som om det har blivit lite av en tradition denna veckan. Men det finns liksom inget bättre. Idag slog vi på stort och tog det hela ett steg längre med en storslagen picknick (det var inte min idé att släpa upp pinnevagnen hela vägen), kvällsbad i solnedgången (bilden är tagen precis när vi kom upp). Vi organiserade en ordentlig ormgrop och hade ihjäl en mördargeting. Sen somnade jag, där på bunkern, brevid värmeljusen med en filt över mig. Som sagt, en perfekt kväll.

Vi mördade en mördargeting. Jag förstår inte riktigt varför eller hur men dom måste ha sitt storhetsår i år eller något.



Tillslut somnade jag där på en filt i en varm sommar natt, högst nykter. Man blir ju sådär lite små groggy precis innan man somnar, så att man inte hundra vet var man befinner sig. Och just då skulle Sesse gå hem så jag lyfter ett öga och utsikten jag möts av slår det mesta. Bättre sätt att somna på finns inte. Det är så jag vill dö. Precis så lycklig vill jag vara då.

Har haft en tokmysig kväll - igen.



(Den där båten vill jag vara)


Jag o Kusin började med middag en la casa med ost o skinkpaj innan vi cyllade ner till heden för efterrätt. Inte mer avancerat än klanens kladdkaka o marabou-choklad. Men man kan bli lycklig för mindre så..







Men när fåren började stirra ovänligt på oss hoppade vi upp på den svarta o den gula cykeln (efter diverse ingengöriga ingrepp) och tok oss till Ydrehall för lite solnedgång.


Efter ett tag kom den yngre generationen på besök och dom var väldigt glada över att hitta oss.


Och månen kom, och sjöng även lite tillsammans med Ewan McGregor. (may the force be with you!)


Sen gick vi hem.

Imorn återvänder vi för gammal hederlig picknick med färdiggrillad kyckling och potatissallad. Mums fillibabba!

Tänkte gå upp nio. Hinna lästa min otroligt bra bok ett tag, städa, diska, duscha och göra allt annat tråkigt som följer med när man bor själv. Men icke! Min hals har börjat strejka så det tog två timmar för sömnen att lämna kroppen. Så nu är det åtta minuter tills jag börjar, jag har duschat, jag har slängt i mig lite mat/frukost men huset ser fortfarande lika illa ut som igår, om inte värre! Tur att jag har en ledig dag imorn. Då ska det bli fint här :). Men först bär det av till jobb för Skattjakt och Filmkväll, jippiehey!

Har haft eb så sjuk härlig kväll. Hade Morten o Gustav på middag och innan vi hunnit hälla i oss för mycket vi tog vi en cykelpromenad ner till byn. Tog oss ut på morgonbryggan, jag dippad fötterna för första gången i år (bara en sån sak!). Upp på Sankta Toras sten, tur att jag hade två gentlemän till hjälp. När vi suttit där alldeles för länge, snackat skit och så smått började trilla ner tog vi cyklarna bort till Kungen/Bunkern/Ydrehall (kärt barn - många namn). Tittade på stjärnor, pratade musik, film å Lena Nyman, låg i ormgrop och mådde otroligt bra. Till slut blev det på tok för kallt och det blev hemvägen för cyklarna. Tack!

Vi dricker väl upp vårat vin och cyklar ner till byn, solen börjar gå ner och vinet börjar verka..

Sitter på ett susande tåg ner mot skåne igen. Har bara varit hemma ett dygn men det känns som betydligt längre. Men å andra sidan, ju mindre man sover desto mer hinns ju med.

Sen bär det direkt av till jobbet för dagens aktiviteter, Barkbåtsbygge och MusikQuiz. Nepp, jag har definetivt inget krävande jobb, jag får vara ute när det är fint väder och kan gå in när det regnar, bara en sån sak! Ne det är inget riktigt jobb, snarare betalt sommarlov där det är okej att vara barnslig. Precis sådär som alla som känner mig vet att jag egentligen är. Ungefär som att jobba i skidskolan, fast utan snö.



Kusin-vitamin

Okej jag vet att det är pinsamt att det tagit ett och ett halvt år för mig att komma på, men jag är ändå sjukt stolt över å ha lärt mig en ny funktion på kameran utan manualen. Jag menar, om jag lärt mig slutartiden själv, fatta vad jag kommer kunna lära mig av manualen!
Så när jag idag satt brevid Poseidon och hade hela Avenyn framför mig kunde jag helt enkelt inte låta bli att testa. Tänker aldrig gå så långt som att påstå att bilderna är bra, men det var min första kväll, och jag har ju lärt mig själv :).


En bit ner till vänster ligger Tintin. Där har det blivit två riktigt smarriga fikarundor idag. Jag är alldeles för bortskämd!







Gick förbi Mölndalsån på vägen hem. Där var det riktigt fint.




Mitt senaste projekt. Är faktikst lite små nöjd. Samlade öden och äventyr med Tove och hennes Kamera. Jag ska inte ta på mig äran för alla korten (snarare hälften) absolut inte. Men som jag alltid har sagt cats in bags, bags in river haha, älskar den tavlan, bättre blir det inte.
Projektet hänger på min toalett. Tillsvidare i alla fall.

Varför jag inte har gått och lagt mig än är ju en otroligt bra fråga med tanke på morgondagens aktiviteter. Men min dator hat lyckats börja utöva en otroligt stark dragningskraft mot mig som jobbar bäst när jag egentligen inte borde sitta i min randiga soffa alls.

Var lite smått bitter tidigare när jag skulle boka tågbiljett till morgondagen och inte kunde få en sms-biljett vilket resulterade i att jag fick åka in till Båstad och därmed blev sen till 20års middagen hos kusin (well, det hade jag nog blivit ändå, jag kommer alltid på bra saker att göra när jag inte har tid).

Imorgon bär det av (usch alldeles för tidigt (7.10)) mot Göteborg och sen vidare till Lyse för begravning och släktsammankomst. Och på kvällen hoppas jag på lite fika om Captain Morgan fortfarande flyter och har tagit besättningen i hamn.

Sen tillbaka till Torekov för en liten veckoavslutning på torsdag. Barnklubben med Bettan o Tove i spetsen har gjort succé och idag hade vi äckligt många barn på ansiktsmålningen. Riktigt gött var det, men ändå.

Men gissar att det skulle vara ytterst lämpligt om jag kom i säng snart. See you soon!

Tänder som skakar, på riktigt hackar. En nacke som krampar. Jag inser inte hur mycket fingrar och tår fryser förrän jag kommer in och dom börjar tina. Det är för kallt i Sverige så här års. På tok för kallt.  Ändå har jag inte cyklat längre än från Julia och hem. Vi har haft en utomordentligt trevlig kväll. Tack vännen!

Så nu är jag alltså på plats! Skåne är under mina fötter, även om jag lever på gränsen.
Pappa körde mig ner. Jag har en mycket snäll pappa. Så på vägen gick jag loss med min kamera. Allt är taget genom mitt passagerar fönster vilket lämnar en del över att önska om kvalitén. Men men, denna gången körde jag på känsla:).



















Det är alltså här jag kommer att tillbringa min sommar. Torekovs camping.

Sitter i bilen på väg till Torekov. Det blev ett väldigt snabbt stopp hemma för ompackning/tillpackning och lite thaimat. När jag packade in i bilen kändes det lite som när man var liten och packade in sig för sommaren. Det är lika mycket grejer men denna gången är det bara jag som flyttar ner. Gissar att jag kommer få ägna hela helgen till att packa upp och försöka fixa till något bra system för att få plats med allt. Det blir helt enkelt ett projekt. Men det här ska bli min effektiva sommar. Jag ska hinna med mycket. Det är mitt midsommarlöfte (som är ungefär lika bindande som ett nyårslöfte). Till och med min växt har fått följa med även hit. Nu har den gjort resan Kållered - Åre - Göteborg - Torekov, undra vart det blir härnäst. Så nu sitter den i facket mellan mig och pappa här i framsätet:).
Imorn börjar det jobbas för första gången på två och en halv månad. Heja Tove!

Att resa utan att åka på utflykter
är som att ta med sig egen mat till Nobelmiddagen.

Så nu har vi varit på en heldagsbåttur där vi fick en "private beach", jo tack, självklart eftersom den var totalt otillgänglig från land och inga andra båtar tog sig dit:).
Sen har vi hyrt bil två dagar, åkt omkring och sett alla städer på ön. Så idag har vi tagit det lugnt.
Imorn åker vi hem. Imorn åker jag till Torekov. Sen är jag tillbaka på banan. So long!

(Inlägget skrevs igår och skulle så klart ha lagts ut igår men precis när jag skulle skicka iväg det så tog mina internetpengar slut så det blev inget med det. Men det blir en lite sen uppdatering nu istället.)

Ibland gar det bra har nere i Grekland. Ibland gar det mindre bra. Jag har uppemot elva myggbett, bara pa armarna, och jag ar nastintill allergisk (smal overdrift) sa det kliar utav bara helvete. I forrgar skulle jag satta mig upp pa solstolen, rakade lagga tyngde pa fel stalle, sa den slog ihop och jag fick ramen i huvudet. Fin bula i tinningen. Grattis.
Men nu ska jag klia vidare pa mina myggbett och ta mig ut pa uteserveringen och ata glass. Trevlig for mig!

Andreas: Men ska vi ta vagnen upp till Valand då? Tintin har ju alltid öppet.
Tove: Titta där kommer sjuan! Ska vi springa?
Andreas: Njae.. eller okej då!

Kan ju helt klart konstatera att detta var en ypperligt dum idé med tanke på händelseutvecklingen ungefär exakt en vecka senare. För självklart har ju inte högerfoten hunnit bli så bra som jag skulle vilja. Och självklart gjorde det tokont när det kändes som om något gick sönder en gång till. Så nu sitter jag här i min ensamhet med en hårt lindad fot och funderar på vad jag ska säga till pappa vid frukostbordet om fem timmar. Kanske inte det mest ultimata tillfället att stuka foten på.

Men tintin var i alla fall öppet. Vi fick våra kaffe och en välbehövlig genomgång av livet en onsdag som denna. Vid grannbordet satt fem spyfulla (japp dom spydde, fast utanför) småtjejer som var mycket imponerade av att vi var tjugo vilket måste placera dom i ålderskatergorin 15-17. Jag hoppas dom är hemma vid det här laget.

Efter en vecka med studenter och upptåg varje dag beger sig jag och familjen på en välbehövlig semester. Imorn 06.00 går taxin och förhoppningsvis sitter jag, pappsen och Jensa i den. Och förhoppningsvis slutar morgondagens resande på ett hotell i Grekland. Det kommer bli riktigt härligt!

Så heja heja alla ni som kämpat klart och fått fira med student denna veckan. Heja heja alla som varit med och firat, sjungit, festat, dansat och hjälpt mig hem i kritiska stunder. Heja heja alla ni!

Igår vaknade jag 06.22 med endast ett ord i mitt huvud. Vatten. Jag måste ha vatten. Slänger ner fötterna på golvet och ett nytt ord dyker upp (eller ja, två). Va fan..? Vad har jag gjort? Och varför har jag så fruktansvärt ont i båda fötterna. Självklart dyker det upp lite minnesfragment och efter ett tag inser jag att kvällen tillbringades på student av en Tove som drack vin konstant i fem timmar, då går det som det går. På väg hem (kan tilläggas att klockan inte var med än elva) trillar/snubblar/viker jag mig för gravitationen och lyckas stuka båda fötterna och drar på mig diverse skrubbsår. Superskål!
Så nu haltar jag omkring, försöker att bara ta mig till ställen som befinner sig nära spårvagnshållplatser och tar det allmänt lugnt. Gårdagen spenderades hos familjen Hertzman med munnen full av Annikas underbara marängtårta och bubbelvatten. Idag ska jag se Söderling göra mos av Gonzáles innan det bär av till Peterssons för ytterligare en student.
I år är ett bra studentår, med kompisars småsyskons studenter, dom har för övrigt planerat in allt så bra att jag bara har en student om dagen men i gengäld alla dagar. Perfekt säger arbetslösa och sällskapssjuka Tove.!

Sitter på ett äckligt varmt och instängt tåg, förmodligen uppemot trettiofyra grader, på väg hem. Det var ju i och försig 34 grader igår kväll när jag och Amina tog en shoppingtur efter middagen (affärerna har ju som bekant öppet till nio, farligt farligt). Men det är liksom inte samma sak när man är i Spanien och har valt att det ska vara varmt. På tåg ska det vara svalt. Punkt.

Men jag är i alla fall på väg hem. Det känns lite bittert att Kastrup-Göteborg tar lika lång tid som Malaga-Kastrup. Heja Sveriges järnvägar. Men nu är det som det är. Gilla läget för Toves del. Jag är i alla fall på väg hem.

Veckan i Spanien har varit underbar. Tove och Amina som återvänder till gamla kära Funkan. Kan inte gå fel. Jag tror faktiskt vi har hunnit med att återuppleva våra tio (tolv) månader på en vecka. Ätit allt vi åt då, gått på alla gator, shoppat i alla affärer. Igårkväll tog vi en promenad förbi den nya Svenska Skolan, det såg mysigt ut, men såklart inte lika fint som villa Isabell som någon korkad människa fick för sig att riva och bygga höghus på. Förvånad?
 
I torsdags campade vi utanför min grind tills någon med nyckel fick för sig att passera men när vi kom fram till mitt hus var det så klart ingen hemma så Amina och Tove slog sig ner bland utemöblerna och spelade Yatzy tills min tant kom hem. Supermysigt att vara där och träffa dom och för ett litet obevakat ögonblick kände jag mig nästan bra på spanska igen. Svarade på frågor, skrattade (väldigt mycket så klart, det är otroligt bra förklädnad när man fattar noll) och ställde frågor (!) bara en sån sak!.

Jag övertrasserade min budget med 20 euro när jag och Amina kom på den dumma idén att gå in på Bershka en sista (femte) gång igårkväll och vi råkade hitta jeansshorts. Men jag hade växlat femtio euro extra så någonstans undermedvetet hade jag räknat med att gå över budgeten..

Men matbudgeten klarade vi galant och utan marginaler, precis så som det ska vara. Mest eftersom vi har ätit färsbiffar fullproppade med lök och potatis-och-morrötter-i-ugn-pytt varje med aioli alla dagar utom två. När vi var på Miramar lyxade vi till det hela med asiatisk buffé på woken och igår sa amina att hon skulle spy om vi åt samma mat igen så det blev pasta och pesto med överblivna färsbiffar istället.

Jag håller på att dö av värmeslag. Men snart åker vi nog förbi Båstad och det brukar alltid få mig att må lite bättre. Kiosktjejen kom precis förbi, jag fick köpt en loka som möjligtvis kanske kan lindra mitt värmeslag och vi rullar snart in på Båstad. Jag tror det här är peripetin av min tågresan. Bara en timma och fyrtiofem minuter kvar. Skål.

I morse hände en liten olycka. Av någon anledning har paret som vi hyrde av kommit fram till att ugnen är det ultimata stället att förvara stavmixern på. Så nederst i ugnen hittade vi en hög plåtar och formar och en mixer när vi kom fram förra veckan. Allting har stått prydligt på bänken under hela vår vistelse men igår städade vi och plockade tillbaka allt till där det hörde hemma, inklusive mixern. Det vi missade i tankegången var att vi skulle äta varma mackor till frukost idag.
Så jag kom in i köket i morse, nöjd med att var upp riktigt i tid och sätter glatt på ugnen på 250 grados. Sen kommer Amina, vi gör mackor och fruktsallade och på något mirakulöst sätt lyckas hon pilla in mackorna i ugnen utan att upptäcka plåtarna och stavmixern. Så inte förrän jag tar ut mackorn, och då har stavmixern svettats i säkerligen en halvtimme, kan vi rädda ut den. Men tyvärr alldeles för sent. Så vi säger tack och förlåt, du var en fin vän.