.

Andreas: Men ska vi ta vagnen upp till Valand då? Tintin har ju alltid öppet.
Tove: Titta där kommer sjuan! Ska vi springa?
Andreas: Njae.. eller okej då!

Kan ju helt klart konstatera att detta var en ypperligt dum idé med tanke på händelseutvecklingen ungefär exakt en vecka senare. För självklart har ju inte högerfoten hunnit bli så bra som jag skulle vilja. Och självklart gjorde det tokont när det kändes som om något gick sönder en gång till. Så nu sitter jag här i min ensamhet med en hårt lindad fot och funderar på vad jag ska säga till pappa vid frukostbordet om fem timmar. Kanske inte det mest ultimata tillfället att stuka foten på.

Men tintin var i alla fall öppet. Vi fick våra kaffe och en välbehövlig genomgång av livet en onsdag som denna. Vid grannbordet satt fem spyfulla (japp dom spydde, fast utanför) småtjejer som var mycket imponerade av att vi var tjugo vilket måste placera dom i ålderskatergorin 15-17. Jag hoppas dom är hemma vid det här laget.