.

Sitter på ett äckligt varmt och instängt tåg, förmodligen uppemot trettiofyra grader, på väg hem. Det var ju i och försig 34 grader igår kväll när jag och Amina tog en shoppingtur efter middagen (affärerna har ju som bekant öppet till nio, farligt farligt). Men det är liksom inte samma sak när man är i Spanien och har valt att det ska vara varmt. På tåg ska det vara svalt. Punkt.

Men jag är i alla fall på väg hem. Det känns lite bittert att Kastrup-Göteborg tar lika lång tid som Malaga-Kastrup. Heja Sveriges järnvägar. Men nu är det som det är. Gilla läget för Toves del. Jag är i alla fall på väg hem.

Veckan i Spanien har varit underbar. Tove och Amina som återvänder till gamla kära Funkan. Kan inte gå fel. Jag tror faktiskt vi har hunnit med att återuppleva våra tio (tolv) månader på en vecka. Ätit allt vi åt då, gått på alla gator, shoppat i alla affärer. Igårkväll tog vi en promenad förbi den nya Svenska Skolan, det såg mysigt ut, men såklart inte lika fint som villa Isabell som någon korkad människa fick för sig att riva och bygga höghus på. Förvånad?
 
I torsdags campade vi utanför min grind tills någon med nyckel fick för sig att passera men när vi kom fram till mitt hus var det så klart ingen hemma så Amina och Tove slog sig ner bland utemöblerna och spelade Yatzy tills min tant kom hem. Supermysigt att vara där och träffa dom och för ett litet obevakat ögonblick kände jag mig nästan bra på spanska igen. Svarade på frågor, skrattade (väldigt mycket så klart, det är otroligt bra förklädnad när man fattar noll) och ställde frågor (!) bara en sån sak!.

Jag övertrasserade min budget med 20 euro när jag och Amina kom på den dumma idén att gå in på Bershka en sista (femte) gång igårkväll och vi råkade hitta jeansshorts. Men jag hade växlat femtio euro extra så någonstans undermedvetet hade jag räknat med att gå över budgeten..

Men matbudgeten klarade vi galant och utan marginaler, precis så som det ska vara. Mest eftersom vi har ätit färsbiffar fullproppade med lök och potatis-och-morrötter-i-ugn-pytt varje med aioli alla dagar utom två. När vi var på Miramar lyxade vi till det hela med asiatisk buffé på woken och igår sa amina att hon skulle spy om vi åt samma mat igen så det blev pasta och pesto med överblivna färsbiffar istället.

Jag håller på att dö av värmeslag. Men snart åker vi nog förbi Båstad och det brukar alltid få mig att må lite bättre. Kiosktjejen kom precis förbi, jag fick köpt en loka som möjligtvis kanske kan lindra mitt värmeslag och vi rullar snart in på Båstad. Jag tror det här är peripetin av min tågresan. Bara en timma och fyrtiofem minuter kvar. Skål.

I morse hände en liten olycka. Av någon anledning har paret som vi hyrde av kommit fram till att ugnen är det ultimata stället att förvara stavmixern på. Så nederst i ugnen hittade vi en hög plåtar och formar och en mixer när vi kom fram förra veckan. Allting har stått prydligt på bänken under hela vår vistelse men igår städade vi och plockade tillbaka allt till där det hörde hemma, inklusive mixern. Det vi missade i tankegången var att vi skulle äta varma mackor till frukost idag.
Så jag kom in i köket i morse, nöjd med att var upp riktigt i tid och sätter glatt på ugnen på 250 grados. Sen kommer Amina, vi gör mackor och fruktsallade och på något mirakulöst sätt lyckas hon pilla in mackorna i ugnen utan att upptäcka plåtarna och stavmixern. Så inte förrän jag tar ut mackorn, och då har stavmixern svettats i säkerligen en halvtimme, kan vi rädda ut den. Men tyvärr alldeles för sent. Så vi säger tack och förlåt, du var en fin vän.