Allt för min mamma

Var på bio idag. Surprising. Flickan som lekte med elden förra måndagen var bra. Men när man har läst boken innan blir det mer som att se en repris på en film man glömt av och stämningen försvinner aningens.
I måndags såg vi Det enda Rationella. Den var underlig. Underlig, långsam och mörk. Inte direkt min favorit-genre. Jag minns att jag tänkte att det hade varit skönare att se en film att gråta till. Behövde rensa mig, var länge sen sist.
Men ikväll, ikväll såg vi Allt för min syster. Vilken snyft (läs störtflods)-kavalkad. Till o med benhårda Räkan fällde några tårar, även om han så klart var tvungen att skylla på pollen när vi träffade Skåne-Andreas och Krullnissen med bihang utanför och mina tårar fortfarande rann. Vi stod för övrigt och stirrade in i fönstret på franska affären på vallgatan, spännande val.

Ett av bihangen: -Är ni ihop?
-Haha, ne.
- Fan va skönt att ni går på bio tillsammans och gråter!


Någonstans tror jag att han menade 'Fan vad sjukt' istället men sa fel och inte orkade rätta sig.

Filmen var bra. Den var vacker, sorglig och påminnde fruktansvärt och smärtsamt om mamma. På lördag skulle du ha fyllt femtiotre. Förlåt för att jag alltid var den starke. Förlåt för att jag inte var den kärleksfulle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0