.

Men jag känner mig lite stressad, inte över skolan dock (finns inga ord för vad jag känner om skolan) nej, nej, jag känner mig stressad över alla underbart roliga saker man kan engagera sig i här i Uppsala, och då har jag inte ens vidgat mina vyer utanför kåren än.

Har redan lyckats knipa åt mig en plats i vårens och kommande höstens nollningskommité, med siktet inofficiellt inställt på generalsposten. Är även ledamot i valberedningen vilket kommer ge en hel del jobb inför novembermötet, men jag ser det som en merit. I skolan har jag trillat in som kursrepresentant (aka jag informerar om saker som händer i kåren och skickar arga mail när vi inte är nöjda med hur folk beter sig på föreläsningarna) och anteckningsstöd (jag ger mina anteckningar till en kille med syndskada och får betalt för det, hejdå csn). Undrar hur jag ska hinna med allt men det är underbart roligt och jag tror inte det ska krocka alltför mycket!

Igår blev läget ännu värre. Jag råkade gå på internationella utskottets månadsmöte och kom på hur otroligt roligt jag tycker det är att se nya länder. Det finns tusen olika saker man kan göra där men jag bantade ner mina blivande åtaganden till två.

EPSA-kongress (europeiska farmaceutstudentorganisationen) i Lissabon i april (självklart krockar det inte med din födelsedag bror) dit jag tänkte åka för att lära mig och ha kul.

Quatino-projektet som är ett samarbete mellan fyra europeiska länder (inte klart vilka än) där man åker och hälsar på hos varandra, anordnar hälsorelaterade projekt och lär sig om varandras utbildningar och arbetsmarknader. Sjukt kul!

Jag är mycket nöjd med att utbildningen är på fem år så jag har fyra år på mig att hinna med allt jag vill göra här i kåren. Det finns absolut en hel del saker jag vill avklara innan jag är färdig här..

Men först ska jag nog skaffa mig en lägenhet och ikväll vankas hamburgare på phamens pub.