.

Fick julklappar från släkten. På mormors stod det:
"Öppna försiktigt, det finns ett innehåll". Gillar logiken.
Från kusinerna kom det finaste paketet. Nästa år ska jag nog köpa alla
på Noa Noa. Fint ska det va!


Milou fick också paket men inte lika många som jag!


På kvällen ett besök hos Nicke.
Det ska bli en lila vinter för mig i år. Så av mamma fick jag en tröja och
ett par lila vantar. Underbara! Ikväll ska jag börja pilla på en lila mössa.


Äggostformen har fått hedersplats på väggen! :)

"Inget är mer trist än att vakna på julmorgonen och inte vara ett barn."
-Erma Bombeck

Kan ju inte låta bli att tycka om Calle Schulman.

I synnerhet inte när man läser hans brors version av julafton:



"Sedan läste Calle Lukasevangeliet. Det brukade pappa
alltid göra förr om åren. Den högläsningen utgjorde starten
på julklappsutdelningen. Nu är det Calle som tagit över.
Pappa läste ur Bibeln. Calle läste ur sin Iphone. Åren går."

Det gör den förstårs inte. Vi är i Göteborg. Det regnar. Förvånad? Någon?
Men det gör inget. Inte för mig. Jag är väldigt nöjd med att vara inne en dag som denna. Väldigt nöjd med att vara inne och titta ut på regnet utanför.

Har reviderat min uppfattning om dagens aktiviteter lite. Har faktiskt kommit igång med städningen riktigt bra. Ska snart bädda om. Kanske mysa under täcket ett litet tag tills det blir för varmt, jag ger upp och blir rastlös igen.
Sen ska jag bli fixarTove. Ska pilla klart min nystickade väst. Sy upp en klänning som ska bäras på nyårsafton (tror aldrig jag haft så här lång framförhållning på nyårskläder förut) och kanske om jag hinner orkar och lyckas ska jag sy in min jeansskjorta lite.

Ikväll blir det allt annat än utgång. Jag och Eva har planerat tvkväll. Den börjar kvart i åtta med Hans Majestät Konungens jultal, fortsätter med På Spåret innan vi trillar in på Stenhuggaren som faktiskt ska vara bättre än de tidigare avsnitten (egentligen inte så svårt eftersom jag tvivlar på att det kan bli sämre. Harsh but fair.). Till avslutning bjuds Offside, tror den ska vara ganska dålig men det gör absolut ingenting såhär på juldagen.

Såg precis att Snowroller snart rullar igång så jag ska nog förflytta mig uppåt i huset för lite nostalgi och snölängtan..!

Har precis kommit hem från Fiskebäck. Riktigt mysig avslutning på en i övrigt ganska seg julaftonsdag. I Mission vankades det midnattsmässa för hela slanten och systrarna Nathanaelson stod för sjungandet (fast det är väl ingen som heter det nu för tiden). Fråga: Hade inte Emelie lite väl kort kjol? Inte för att jag är rätt person att moralisera över kläder, men i kyrkan? Verkligen?

Jag kände mig ganska vilsen när pastorn stod på scen och sa 'och för er som är på besök här kan jag berätta att jag heter Gustav Berggren..', jag kände mig så dum. För jag är ju inte gäst. Men ändå visste jag inte vem han var. Jag måste vara i Mission lite oftare. Men mycket trevligt att träffa alla. Hela mitt fotbollslag var där, nästan. Jonte jag saknade dig starkt. Såg en kopia av en högstadie-Abbe och blev lite rädd. Insåg sen att det var en bror. Tur det. Micke Putte o TS var där. Gött var de. Tack för ikväll och god jul! Mest saknades Kanin. Tänk vad mycket hyss vi har haft för oss där. Vilka tider!

Årets julklapp: En äggostform. Jag tror aldrig jag blivit så glad och förvånad över en julklapp förut. Alldeles perfekt och underbart. Nu ska det bakas äggost! Tänkte mig det till påsk? Funkar det killar? Tänkte mig även västerbottenpaj till påsk. Det äts alldeles för sällan. (Jag tror inte ni förstår hur mycket jag längtar tillbaka till er soffa. Elva veckor känns som en evighet.)

Fick även ett duntäcke. Mycket uppskattat och efterlängtat. Har dock inte invigt det än. Tänkte vänta tills imorn när jag har städat rummet och bäddat rent. Mer känsla då. Har jag väntat 7865 dagar på ett duntäcke överlever jag nog någon dag till. 7865 dagar är för övrigt så många som jag levt. På en höft. Tänkte lite och tänkte att det snart är 10 000-dagars fest. Men kom sen fram till att det väl är en sådär sex år kvar. Men vilken fest det skulle blir!

Imorn ska det fixas till på min våning. Tänkte ta mig över till Emelie och hänga lite där. Kanske spela något spel. Kafékillen fyller år så eventuellt en utgång på det. Känns lite fel, men okej.

Lördag vankas lite inköp innan vi beger oss till Lysekil för släktjul. Blir trevligt som vanligt och redan nu vet jag att i ett av paketen kommer det gömma sig en prydnadstomte. En Efraheim. Om inte faster bestämt sig för att sluta med denna tradition efter tjugo år. Probablemente, no!

Dagens miss: Efter julklappsöppningen var det några minuter kvar tills Svensson Svensson skulle börja. Jag hade inte direkt något att göra utan bestämde mig för att ring Kusin och tacka för klapparna. Precis innan jag trycker på ring hinner jag tänka tanken men vänta nu, vad var det jag fick innan jag inser att vi ju inte ens har packat upp paketen. Dom ligger ju kvar på mitt rum. Så det var bara att kila ner och hämta dom, sen för alla att sätta sig till rätta i fotöljerna igen och så fortsatte vi med några paketer till. Bra där!

Hann även med en tur till Nicke för lite sällskapsspelande och god jul-önskande.

Nu är denna julafton slut för i år. Vi kan konstatera att det blev en vit jul och att Anna Anka nog inte blev så folkkär som hon hade hoppats ikväll utan att vi nog kommer få klara oss utan henne nästa år klockan 15.00. Men vad gör väl det när åttio procent av befolkningen ändå väljer Kalle. Man kan ju tycka att sju och en halv miljon är många tittare. Men min fråga är snarare: Vad gör alla andra en komma åtta miljoner svenskar klockan tre på julafton?

Till en glad och duktig tjej,
jag är glad att jag har dig!
Önskar Lenin

God fortsättning på er!

Vi är hundvakt över jul. Jag och Milou har blivit kompisar till slut.

Vi har tjuvstartat lite idag med Lilla julafton och hela huset samlat runt bordet. Vi åt riktigt god julmat, brukar inte gilla det men på vissa punkter blir jag alltså äldre. Trodde till exempel aldrig att jag skulle slänga mig efter den sista biten rökt lax. Det brukar vara äckligt.
Vi öppnade lite huspaketer och jag fick äran med det största. Mycket nöjd så klart.
Till efterrätts lekte vi paketleken. En tradition. Vi körde light-versionen. Alla blev nöjda. En mycket lyckad kväll som slutade i godisorgie (eftersom alla barn köpt ätbara paket till skillnad från pappa och Eva som köpt paraply och bok, på vissa punkter blir jag inte äldre). God natt. Imorn är det God Jul.

Har kommit lite längre ner i intervjuvn. Blev lite rädd.

När kom du egentligen i kontakt med stureplansprofiler som Kristoffer Ahlbom och började bli tjenis med dem?
–Kristoffer har varit min bästa killkompis så länge jag kan minnas, säkert tio år tillbaka.

Sofi är trettio. Känns ju lite skrämmande att hon inte minns mer än tio år tillaka i tiden..

Har inte Spotify på min dator. Inte för att jag inte vill utan för att jag inte ser meningen med det. Har inget ljudkort. Jacob försökte vara snäll mot mig i helgen och förklara att man faktiskt "kan använda hörlurar". Vilket gjorde att jag kände mig väldigt smart när jag kunde övertrumfa datanörden (inte mitt påhitt, Jontes) med att det inte var högtalarna det var fel på utan datorn. What ever.

Nu sitter jag i alla fall på Brors rum i hans kavaj och lyssnar lyssnar. Har alltid ambitionen att upptäcka ny musik när jag sitter här. Men jag vet inte riktigt hur man gör. Försökte få lite hjälp. The Sounds kom som förslag från Åre. Fastnade för No One Sleeps When I'm Awake. Mycket bra låt. Mycket.

I övrigt har Lady Gaga snurrat i mitt huvud hela dagen efter lite för mycket bilkörning och kommersiell radio. Så jag har lyssnat av mig på henne lite.

Hittade helgens låt också, Keisha med Tik Tok. Bra är den. Inte som Maja Persson. Men bra. Så har jag lyssnat lite på Jontes, förlåt Calles, nya. Rock. Inget eget, men rock.

Läser ikapp mig på lite bloggar. Har hittat en intervjuv med Sofi Fahrman. Inte orkat så långt igenom den. Glor lite på startsidan på Facebook. Det händer inte så mycket där så här dan före dan. Diskuterade lite med herr Bergfelt om jul och prioriteringar, familj och bloggande. Kom inte fram till någonting. Men trevligt ändå. Läser också Schulmania. Gillar historien om den stulna spriten bäst. I synnerhet upplösningen.



You know it would hurt him so bad
just like we knew that it would
but I'd do it again
Would you do it again if we could

Jag blev snudd på förbannad när jag kom hem i morse. Var så klart redan på dåligt humör eftersom jag vaknat på fel sida (vaknat o vaknat iof, hade aldrig somnat där på tåget) av landet. Men iaf, svängde förbi Jerkstrands på vägen hem från centralen för att köpa bröd. Tänkte även att en lussebulle kanske kunde göra mig på bättre humör. Fru Jerkstrand frågade "en vanlig?" och jag sa ja.
När jag sen kom hem, hade ätit frukost länge och väl och längtat efter min lussebulle minst lika länge var det dags att plocka fram den ur påsen. Stort misstag. Det var ingen gul fins russinlös lussebulle utan en jävla russinfylld kaddemummasmakande lusseliknande bulle! Besvikelsen har inte varit större på länge. I fortsättningen ska jag bojkotta familjen Jerkstrand. Vet man inte att en lussebulle ska innehålla saffran är man inget att ha! Blä

När man är full är man alltid bra mycket fullara än man egentligen vill vara.

I fredags fyllde mormor åttiofem vilket firades stort med släktkalas deluxe. Det är vi sådana tillställningar man kan få med sig så här fina kort hem.


Vi är väl inte närmre än pysslingar och sysslingar på vissa håll men
har kul till Idol än då. Dagens fråga: Vem ska bort?


Men vad du än gör, tryck inte på tv-knappen!!

Igår var en sån där typisk bakisdag. Men inte ens en gnutta bakis. Det råkade bara vara tio timmars kvalitetstv i burken och jag kände väl inte precis att jag orkade med något annat. Så det blev soffan. Hela dagen. Damernas skidskyttestafett. Damernas slalom - första åket (från ÅRE!). Herrarnas storslalom - första åket. Herrarnas skidskyttestafett. Damernas andra åk. Herrarnas andra åk. Längd sprint. Kortbane-EM i simning. Och på kvällen hamande vi framför Pay It Forvard.
Ur allt detta kammade vi hem en tredje plats för damernas stafettlag. Anja kom fyra. Larsson åtta. Herrarnas stafettlag slutade sexa efter ett svagt upplopp (vi låg fyra). Hanna Falk kom sexa. Sara Sjöström var en hundradel från pallen i 200 fristil.

Mitt i allt detta hittade jag dock en lucka. Jag skulle egentligen bara ut på en promenad för att få lite frisk luft men det slutade med att jag packade på mig snabbekläderna och begav mig ut på en springrunda i delsjöområdet. Det var så härligt att springa omkring där på den delvis vita marken. Men bara grejen att det snöat och en del fortfarande ligger kvar, två dagar senare! det händer inte så ofta. Det var kallt i luften också. Som i Åre. Jag fick längd-feeling. Prövade att blunda lite där jag sprang och kunde nästan känna hur jag flög fram i spåret och aktade mig för granar och dylikt osm jag brukar åka på. Men det höll inte så länge. Jag fick öppna ögonen igen för att slippa springa in i delsjö-granarna.

Så nu sitter jag här i köket. Lyssnar på Maia Hirasawa. Tittar ut genom fönstret och om man kisar blinkar och tittat snabbt så ser det väldigt vitt ut där ute på Göteborgsgatorna. Tar ett bett till från min knäckebrödsmacka med cheddarost och känner mig väldigt nära Åre. På torsdag åker jag dit en sväng.

Jag hade så stora förhoppnigar på inledningen av vecka femtioett. Jag gick och la mig nästan i tid igår. Ställde klockan, packade väskan och la fram kläder. Det var inte för att gradera mig ifall Anki ringde och väckte mig så att jag skulle komma snabbt iväg. Nej, idag skulle hon inte ringa och väcka mig. Jag skulle istället gå upp av mig själv vid sju, klä på mig, börja äta frukost och sedan triumferande komma i tid när Anki väl ringde.

Men inget gick som planerat. Istället somnade jag om som vanligt, men lampan tänd. När jag vaknade igen var klockan 8.17 och dagens första lektioner hade redan börjat. Jag skulle inte få något vik idag. Jag somnade om. Big mistake. Idag skulle ju bli dagen då allt hände. Allt gjorde. Men icke. Jag sov till halv elva och en timme senare sitter jag fortfarande i köket halvt påklädd. Men imorn, imorn! Då ska allt hända!

Det är färdigt! Pepparkakspalatsets sista del är på plats. Och nu är det även sminkat och fint! Vi är nästan mest facinerade över hur likt resultatet blev. Likt ritningen alltså. Oftast brukar det ju gå åt helvete med just pepparkakshus (förlåt, palats) och sluta med en massa nödlösningar och klydd. Men icke i år. I år är det perfekt!





Detta firar vi med Glöggen! Närmare femtio personer kommer och går i vårt hus ikväll. Mycket trevligt. Jag väntar numera på att gröten ska serveras. Hörde precis att Micke o Susanne som har pallrat sig hela vägen från Limhamn har kommit. Gott!

Det är inte helt obefogat att undra hur kattsingen (nytt skönt uttryck direktstulet från Pojken och Tigern, veckans läsläxa i åk 3 - tovs. anm.) jag fick till det där med körkort. Efter att har haft uppehåll från övandet (skulle fortfarande inte vilja kalla det körande, inte än) i fyra veckor är jag nu sämre än någonsin. Förra veckan blev jag omkörd uppför Eklandabacken! Inte okej. Idag (och förra veckan) hade jag ett otal situationer där jag agerade lite för tvivelaktigt för att sitta på ett rosa kort. Men bytt är bytt kommer aldrig igen och jag kommer aldrig ge det infrån mig. Kan ju undra hur det här med att köra bil kommer gå i april när jag kommer hem nästa gång. Keep away göteborgare!

Det var tanken att min dag skulle vara produktiv. Jag skulle jobba, ta mig hem, snabbt, städa, tvätta, baka klart pepparkakspalatset (det skulle jag förresten ha gjort igår), laga en god och kärleksfull middag, boka flygbiljetter och hjälpa till att klä om stolarna.

Men det känns som något genomgående just nu. Bland alla runt omkring mig. Veckans mantra verkar vara: vilken äckligt oproduktiv dag.

Jag hade ju inte så mycket val i fråga om jobbet och lyckades dessutom kamma in några extratimmar. Och jag städade faktiskt lite. Ganska mycket till och med. Men sen tog det stopp. Inget tvättande. Inget pepparkakspalatsande. Inga flygbiljetter. P o E fick göra stolarna själva. Och hämtmat on top of everything.

Men jag återkommer imorn, starkare och mer produktiv än någonsin! Nåja man kan ju önska.

Förövrigt går tiden väldigt långsamt. Det är bara tisdag kväll. Imorn ska jag jobba en massa, städa klart rummet och träna. Svinissprutan får vänta ett tag till. Det passar liksom inte mina planer just nu. Dessutom lever jag i en helsvinfri värld när hela min familj är vaccinerad, alla på jobbet och E också. Några andra umgås jag inte med. Så hur skulle jag få svinis? Och om jag mot all förmodan får det, vem skulle jag då smitta? Men jag ska. Det ska jag verkligen. På måndag. Kanske.

Nightie!

Lärarkarriären dundrar vidare. Igår blev jag erbjuden att jobba i bilden men kände att där går gränsen. Musik och Bild - nej tack. Jag är tondöv och ännu sämre på att måla. Men så imorse vaknade jag av en klämkäck Inger och övertalade mig att komma in för några timmars musikundervisning. Men hon vet att jag inte skulle fixa det utan lovade mig att det bara skulle vara film. Så nu har jag sätt första halvan av The Commitments tre gånger och även lyckats lura i sextio olyckligt ovetandes om min okunskap att The Commitments var ett jättestort soulband under sjuttiotalet som det sen gick åt helvete för. Jag förstår inte vad jag får allt ifrån..?

På eftermiddagen hade jag en lektion som jag avslutade genom att säga

Jag hoppas att jag inte kommer ha er igen och om
jag har det hoppas jag att ni kommer bete er väldigt
mycket bättre.

Jag vet inte om man får säga så till ett gäng trettonåringar men jag var arg och sa helt enkelt så. Tänker dessutom tacka nej till allt framtida arbete i den klassen. Jag kommer ju iof bara jobba två veckor till så så många timmar kommer jag ju inte kunna förlora. Imorn ska jag vara idrottslärare och nästa vecka blir det ytterligare en debut, den mest spännande hittills, nämligen i sexualkunskap. Haha!

Jag är en sucker på julskinka. Svårare än så är det inte. Så nu är den på plats i ugnen. Julens första julskinka. Serveras med potatismos och ärtor till söndagsmiddag. Myckt efterlängtat. Mycket gott. Hoppas jag. Och visst finns det förväntningar. Mor gjorde underbar julskinka och eftersom jag den senaste tiden har börjat gå omkring och mycket förnöjt och självsäkert konstaterat att jag ju faktiskt är ganska bra på att laga mat har jag nu en del att bevisa.

Till efterrätt ska det bakas pepparkakshus. Fel - pepparkakspalats. Det blir mäktigt.

Idag finns det väldigt många saker som jag inte är nöjd med. En bruten nagel. Oförmåga att göra någonting alls. Brutal bakfylla. Mulet tristväder. osv.
Men så finns det ett gäng saker som jag är väldigt nöjd med. Som till exempel att jag tog convers istället för dom nya kämgorna igår. Mest därför att den ena skon nu är lila (rödvin?) och att jag lyckades toktrilla med stora problem att ta mig upp. Utan klackar. Kan ju tänka mig hur kvällen gått i kängorna. Haha. Eller kanske att vi åt igår kväll (HejjagvillhaenhamburgareencheesburgarenågotvegetarisktenmellancolaenmellanpommesTACK!) = spyfri bakfylla. Eller bara det faktum att jag inte gjorde bort mig mer än nödvändigt.
Men totalt får det nog ändå ses som en dålig kväll. Inte alls misslyckad, inte så. Men nackdelarna väger nog tyngst.

Så idag tittar jag på vinterstudion och äter indiskt och julkola. Tänkte sticka också. Får se hur det blir med det.