.

Diskussion i fikarummet om hurvida burka skulle fungera som munskydd mot svinis. Sofie: hellre typ tre olika sjukdomar än att behöva gå i burka!

Jag har haft en riktigt kass dag. Helvetisk för
att vara exakt. Jag behöver muntras upp på
något sätt. Behöver något att kämpa mot, ett
mål. Bortser från Filippinerna. Jag tror jag
behöver boka biljetter till Winnerbäck. Även
om det inte är fredag. Japp. Det är det som
behövs.

Söndermarken

Ikväll skulle bli en mysig kväll. En riktigt mysig kväll. Pappa kan numera titulera sig som kvalitetschef på företaget som idag knep åt sig 60 miljoner kroner i anslag från staten vilket såklart firades med champagne. Till det älgskavsgryta med kantareller och potatismos (hemgjort såklart, annars heter de ju pulvermos) och fineöl. Hade sen tänkt bädda ner mig i soffan med Nea och Bror för en sista kväll innan dom åker till Grann-kanaria en vecka så att vi går om varann och inte ses på över en månad. Men icke. Tove hade sönder tvättmaskinen. Greeat! Självklart blir sambon (inte min, din) grinig och toksur. Så sen dess har jag inte vågat mig upp på övervåningarna utan trycker i min källare. Alltid lika spännande att bo i detta 'kollektiv'.

Du blir det kudden för mitt huvud. Ska upp äckligt tidigt och köra spanienfolket till landvetter för att sedan ladda dagen med att åka till mammas hus och tvätta eftersom tvätten inte blev klar. Jag älskar det här.

Jag gjorde just sönder tvättmaskinen. Är förbannad besviken och irriterad. Hade gjort det till min grej att aldrig göra sönder en tvättmaskin med en bh. Men icke. 21 år fungerade det endast. Så nu sitter jag här med en trasig bh och en trasig tvättmaskin. Kan på ett sätt inte riktigt förstå varför det gör mig så upprörd. Inte likt mig. Det måste vara bubblorna.

Jag får en liten känsla av att jag kanske skulle gå och se Winnerbäck på söndag. Lite sådär impulsivt. Jag tror jag hade mått bra av det. Om inte annat så för att ta lite nya bilder. Förra gången hade jag bara med mig mobilkameran.

Vi har haft ett gäng (en familj) tyskar boende i huset sen mamma gick bort. Dom flyttade ut i september. Idag fick jag mail av pappan. Han skrev på svenska. Mycket gulligt. Behöver väl inte påpeka att han inte kunde någon svenska när dom flyttade in förra året..

Jag skulle framkalla kort igår. Lite nostalgiskt och mysigt sådär. När jag tillslut hade lyckats förstå maskinen (tog ganska lång tid) kom det fram att det skulle kosta 430 :- att framkalla 86 kronor. Något så hutlöst dyrt att jag bara inte kunde betala det. Och tur var väl det. För nu har jag precis varit inne på Fujis hemsida. 89 pix kostade det allt som allt. Och då kommer det rakt hem i brevlådan. Wonderful. Länge leve Fujidirekt.se!

Hjulström har börjat blogga. Det gör mig glad. Han finns här.

"Det finns dock en sak.

Jag skulle tycka det var så otroligt fint att bli kär. Sådär kär som gör att man uppfattas som socialt illegalt töntig. Den sortens fullkomlig förälskning, som för övrigt enligt mig är ett mindre steg av kärlek, som gör att man aldrig aldrig har tråkigt och man är aldrig ledsen för att bara med en enkel tankegång åt den flickans håll så blir man ens lycklig igen, för man vet att man ska träffa henne snart. Åh!

Jag vill bli kär.

Det här är min blogg. Jag kommer kommer inte vara aktiv. Jag kommer inte vara särskilt publikfriande. Jag ger helvete i design av bloggen, sådant förstår jag mig inte på. Jag älskar kommentarer, statistik och komplimanger."

Trots det otroligt otäcka vädret dagen till ära har jag
ändå varit på bra humör hela dagen (ovanligt på
söndagar).
Jag sov länge, vaknade härligt och möttes av en gp
med goda nyheter om gårdagens alpina säsongsstart.
Har varit med pappa på stan och handlat aningens.
Det blev ett regnskydd till min ryggsäck, en vattentät
påse till min kamera, en rosa ficklampa, strumpor och
ett fodral till min nya kamera som anländer på tisdag.
Mycket spännande.
Middagen var underbar. Hel-ugnsstekt kyckling och
hasselbackspotatis. Så nittiotal. Så härligt.
Har lättat upp höstrusket lite med att snurra runt bland
sommarens bilder. Brännt en skiva till M o J från deras
bröllop och ska imorgon framkalla lite bilder till dom
och till min moster. När de regnar så här behöver man
lite minnen från sommaren.
Nu avrundas veckan med Love Actually. Bra slut.

Förfest med Thorleifs och mina underbara 91or. Bäddar för en bra kväll!

Vaknade imorse och hade.. försovit mig! Super! Perfekt! Underbart! Det finns ungefär bara en dag denna månaden när jag inte bör försova mig. Idag såklart. Högskoleprovsdagen. Men typiskt som det är snoozar jag några gånger och sätter mig efter ett tag upp med paniken som sällskap. Om en halvtimmer går vagnen. Jag kommer inte hinna tvätta håret, äta frukost, göra mackor eller leta upp ett sudd. Det sista är nog ändå viktigast. Tänkte ändå försöka så jag stressar upp i köket och slänger fram mackorna. Glömmer att vara tyst. Funderar över var i huset jag kan hitta ett sudd utan att väcka någon. Slänger en blick på klockan. 06.37. Men vänta lite, börjar inte provet tjugo över åtta? Går inte vagnen tjugo i åtta? Kan det verkligen vara så att jag har en hel timme som jag har missat till övers denna morgon? Ja visst är det så! Så jag satte mig ner och läste Två Dagar. Lyckades bara väcka Nea i jakten på ett sudd. Slöar och slappar och nu har jag plötsligt bråttom igen. Får ta den sena vagnen och hoppas på att den inte blir senare än den redan är. Bra morgon!

Jag är i chocktillstånd. Allmost iaf. Människorna på mitt jobb (majoriteten) är ganska korkade faktiskt. Dom tror helt på ärligt att jorden kommer gå under 12-12-12. På riktigt! Jag kommer bli knäpp.

Idag åt jag middag hemma. Ändå skönt. Middagsunderhållningen bestod av skrattfest och Astrid Lindgren-nostalgi. Mycket mysigt och roligt. Nea borde äta middag hos oss oftare.

Sitter på mitt rum och lyssnar på James Morrison. Men det är bara för att jag inte har jag vill ha dig nu som jag hade dig förut med L. Winnerbäck och M. Horn på datorn. Jag saknar dig mamma!

Jag körde bil till jobbet med Paolo Nutini. Det var mysigt. Vi sjöng högt och det var nästan inga köer. Jag var nära att att krocka, men det var nästan inga köer. Nothing can break me down today!

Igår var underbara Sesse i stan. Vi gick på thairestaurang.
S.p.i.c.e. - riktigt trevligt ställe! Sen begav vi oss vidare till
hennes hotellbar och drack cola och tittade upp i taket som
var åtta våningar upp. Hotellbarer är illa underskattat.
Måste börja se dom oftare.



Mina härliga sommarmammor som tar hand om mig
när jag saknar min mor eller när jag bara behöver
leka familj ett litet tag. Det hade aldrig blivit sommar
utan er!

På tio-rasterna brukar mina kollegor roa sig med att hör vad dagens ursäkt är för att jag har kört just denna dag. Inte för att det egentligen är något fel på att köra, Anna gör det varje dag, men hon klagar inte på köerna dom första två timmarna  varje dag och har inte ständigt ångest för att det är så omiljövänligt. Det gör ju inte jag heller så klart. Men jag hatar i alla fall att köra till Sisjön klockan åtta.
Anyway. Varje eftermiddag säger jag att Imorgon, då ska jag minsann åka spårvagn! Men ändå sitter jag där med någon sorts ursäkt varje dag. I måndags regnade det och jag försov mig och igår skulle jag hämta E efter jobbet eftersom vi slutade samtidigt så kunde vi ha sällskap. Ta vagnen tillsammans? Nepp!
Men så idag. Jag har inte försovit mig, det regnar inte (åtminstonde inte så det hörs mot rutan, det är fortfarande för mörkt för att se ut), och jag skulle helt enkelt ta vagnen. Brukar få skjuss med pappa till kors så att jag hinner och detta var också planen denna morgon. Tills han för tio minuter sen säger men oj, ska jag va möte redan 7.40 då måste jag ju åka nu. Så mycket för den duktigheten. Idag kör jag helt enkelt bil.

Bland andra underbara saker som hänt nyligen måste ju gårdagens byxincident kvala in. Jag hade på mig mina hål-byxor. Dom heter så eftersom det är hål lite överalltl, men inga stora hål och inte några som inte täcks av tröjan jag hade på mig. Så efter lunch säger tvillingA lite förvånat
- Har du hål i dom där byxorna?!
- Japp tre stycken. Är mycket nöjd över att ha så många som inte syns och visar belåtet alla tre. Blandannat ett pyttelitet lagat vid ena bakfickan. Därför kan jag för mitt liv inte förstå varför tvillingA låter så förfärad när hon säger:
- Men dom måste du ju slänga!
- Men äsch, dom syns ju inte.
Och sen släpper vi ämnet och jobbdagen tar slut.
När jag sen sitter vid middagsbordet känner jag plötsligt liksom hud när jag bara ska dra handen över baklåret, inte så långt ner som man kan tro (fortfarande skymt av tröjan men farligt nära kanten) så jag går fram till hallspegeln och tittar. Det är då det går upp för mig varför tvillingA lät som hon gjorde. Hålet är enormt! Trosor och lår syns igenom och just denna dag har jag festat till det med rosa trosor. Score! Slängt var det här!

När vi ändå är inne på otäcka saker upptäckte jag i morse att jag inte längre kommer i mina favoritbyxor. Så här i efterhand kanske det inte var så smart att köpa nya byxor precis efter två veckors stenhård träning och skidutbildning när jag gått ner fyra kilo bara för att jag börjat röra på mig. Ska försöka lära mig av det misstaget (kommer iof inte behövas, jag kommer aldrig mer gå ner fyra kilo på två veckor).
Så nu har jag bestämt mig för sex veckors sötsaksuppehåll, fortsatt tränande och inte så förbannat oregelbundet matintag. Jag ska i dom där byxorna igen!

Det finns bara ett ord som kan beskriva denna dagen. Trååk! Har inte varit utanför huset på hela dagen. Inte ens i närheten av ett öppet fönster. Jag har nästan glömt hur frisk luft känns. (Men det ska det bli ändring på imorn när vi ska till T-kullegatan och fixa i trädgården.)
Men eftersom min onsdag var så underbar (förutom en liten fadäs i slutet av jobbdagen) så gör det nästan inget att denna dagen bara har runnit ifrån mig. Jag lever på lyckliga minnen.
Om två veckor åker vi till Filippinerna. Jiiha!

Han var underbar. Det har varit en magisk kväll.

Idag städar jag mitt rum. För att vara Tove går det väldigt bra och väldigt effektivt. Har till o med bytt lakan till en finare färg. Nu återstår bara lite finlir, och att baxa ut ett gäng grejer till bilen och stuva undan det på Shurgard. Men först - till tandläkaren med bror.

Har fått ett nytt ord. Från Soz. Sinnesnice. Har inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte. Men nya ord får man ju inte sådär varje dag precis.

Det har varit en mysig helg. Mysig och fin. Igår skulle mamma ha fyllt femtiotre. Det firade vi på bästa möjliga sätt - med fotboll. Morfar konstaterade att om hon hade levt hade vi suttit där och tittat på matchen med henne. Inget hade kunnat få henne att missa den. Inte ens Moussetårtan från Steinbrenner & Nyberg. Så den såg vi till att ha ätit upp innan matchen började.

Idag har vi firat Aron som fyllde arton i torsdags. Sjukast bull-kak-tårtkalaset på länge. Hade inte behövt någon middag. Det var mycket trevligt och födelsedagsfirandena hos familjen A-son är en härlig tradition. Tur att dom är fem så att det blir ofta..

Igår träffade jag läraren som jag vickar för allt som oftast för för första gången.

- Vad kul att få träffa dig, du är den enda vikarien som mina elever godkänner.

Score!

Jag körde till jobbet idag. Det ösregnade inte. Jag var lite sen, fast som sagt, lite. Försökte lura i mig själv att jag skulle åka förbi mormor o morfar på vägen hem. Hade dåligt samvete. Imorn ska jag gå.

Var på bio idag. Surprising. Flickan som lekte med elden förra måndagen var bra. Men när man har läst boken innan blir det mer som att se en repris på en film man glömt av och stämningen försvinner aningens.
I måndags såg vi Det enda Rationella. Den var underlig. Underlig, långsam och mörk. Inte direkt min favorit-genre. Jag minns att jag tänkte att det hade varit skönare att se en film att gråta till. Behövde rensa mig, var länge sen sist.
Men ikväll, ikväll såg vi Allt för min syster. Vilken snyft (läs störtflods)-kavalkad. Till o med benhårda Räkan fällde några tårar, även om han så klart var tvungen att skylla på pollen när vi träffade Skåne-Andreas och Krullnissen med bihang utanför och mina tårar fortfarande rann. Vi stod för övrigt och stirrade in i fönstret på franska affären på vallgatan, spännande val.

Ett av bihangen: -Är ni ihop?
-Haha, ne.
- Fan va skönt att ni går på bio tillsammans och gråter!

Någonstans tror jag att han menade 'Fan vad sjukt' istället men sa fel och inte orkade rätta sig.

Filmen var bra. Den var vacker, sorglig och påminnde fruktansvärt och smärtsamt om mamma. På lördag skulle du ha fyllt femtiotre. Förlåt för att jag alltid var den starke. Förlåt för att jag inte var den kärleksfulle.

There's a hole in my soul that's about her size
and I wish I could drive to her tonight
'cause then I know, it would be alright

Innan jag tok körkort bedyrade jag dyrt och heligt att jag aldrig någonsin skulle bli som "alla andra" och köra över allt. (Fakta: hälften av alla resor som görs är kortare än fem kilometer.) Det höll.. well.. två dagar?
Idag gick jag till jobbet och tog tiden. Det tog sju minuter. Jag skämdes när jag insåg att jag de fyra senaste gångerna jag jobbat har jag tagit bilen. Jag ska inte köra till jobbet något mer. Jag lovar. Om det inte ösregnar.

Sms från Räkan:

Nu är jag på väg! Tram number
eleven to heaven, kunde de vara,
men istället blev det tram number
nio till bio. Som vanligt blir jag iaf
lite tidig. Är du på g?

Jag svarade något orimmande och lite otrevligt. Upplyste honom om att jag inte var bitter längre men avstod från att påminna honom om att det faktiskt var han som var sen senast.

I övrigt är jag så klart fortfarande bitter över att jag blev bortvald till förmån för J med bihang i lördags när Räkan firade sin födelsedag. Det kommer jag vara grinig över lääänge.

Idag ska jag, precis som resten av sveriges bakande befolkning, baka, just de!, kanelbullar!

Ibland vill jag saker som jag inte skulle vilja att jag ville. - H. Söderberg

Jag var ute och sprang runt Delsjön i torsdags. Det var fint. Det var härligt. Det var jobbigt. Delsjön är stor, väldigt stor. Längst bort på mossen blev jag förföljd av en man i gul jacka. Det var otrevligt. Då sprang jag tillbaka. Tre kilometer. Tokkuperat. Sen var jag tom på kraft. Då började det regna. Tur att jag bara hade en kilometer hem.

Igår var det kalas. Riktigt kul kväll på Parken med releasfest för Jolly Roger och White Lies & French Fries. Trots att Pirates stod för huvudfilmen var det ändå QA's kväll! Vilket röj! Tack alla för en hejdundrandes kväll, jag hade så kul!


Downtown Train. På vagnen in mot stan.

(På vagnen hem somnade jag. Förmodligen någon gång redan vid Berzelliie för det är det sista jag minns. Vaknade vid Töpelsgatan. Kastade mig av och började gå hem. Insåg att jag hade tjänat mer på att åka en hållplats till. Jag var väldigt trött.)

Panini i all ära men du köper tablettaskar?!

Asså fy fan vilken nice kväll de här kommer bli. Grym grymt! I gotta feeling it's gonna be a good night tonight!

Äter upp ostkakan och springer söder ut med Persbrandt i lurarna.

Inte så mycket är bra för tillfället. Jag är uttråkad.
Vill ha ett jobb. Men orkar liksom ändå inte.
Ska nog gå ut och ta en runda runt Delsjön.
Behöver röra av mig lite. Både energi och storlekar.

Ikväll hade jag tänkt bege mig ut på staden.
Men lusten och orken har blåst av mig.

Imorn ska det bli kalas . Kaboom!
Jag tror det blir roligt.
Men för tillfället är inte så mycket bra.

Papper papper papper. Överallt och i ingen ordning.
Jag började sorteringen igår och gissar att jag bör
fortsätta idag. Men det är så tråååkigt!