B-E-A-utiful!

På tio-rasterna brukar mina kollegor roa sig med att hör vad dagens ursäkt är för att jag har kört just denna dag. Inte för att det egentligen är något fel på att köra, Anna gör det varje dag, men hon klagar inte på köerna dom första två timmarna  varje dag och har inte ständigt ångest för att det är så omiljövänligt. Det gör ju inte jag heller så klart. Men jag hatar i alla fall att köra till Sisjön klockan åtta.
Anyway. Varje eftermiddag säger jag att Imorgon, då ska jag minsann åka spårvagn! Men ändå sitter jag där med någon sorts ursäkt varje dag. I måndags regnade det och jag försov mig och igår skulle jag hämta E efter jobbet eftersom vi slutade samtidigt så kunde vi ha sällskap. Ta vagnen tillsammans? Nepp!
Men så idag. Jag har inte försovit mig, det regnar inte (åtminstonde inte så det hörs mot rutan, det är fortfarande för mörkt för att se ut), och jag skulle helt enkelt ta vagnen. Brukar få skjuss med pappa till kors så att jag hinner och detta var också planen denna morgon. Tills han för tio minuter sen säger men oj, ska jag va möte redan 7.40 då måste jag ju åka nu. Så mycket för den duktigheten. Idag kör jag helt enkelt bil.

Bland andra underbara saker som hänt nyligen måste ju gårdagens byxincident kvala in. Jag hade på mig mina hål-byxor. Dom heter så eftersom det är hål lite överalltl, men inga stora hål och inte några som inte täcks av tröjan jag hade på mig. Så efter lunch säger tvillingA lite förvånat
- Har du hål i dom där byxorna?!

- Japp tre stycken. Är mycket nöjd över att ha så många som inte syns och visar belåtet alla tre. Blandannat ett pyttelitet lagat vid ena bakfickan. Därför kan jag för mitt liv inte förstå varför tvillingA låter så förfärad när hon säger:
- Men dom måste du ju slänga!
- Men äsch, dom syns ju inte.
Och sen släpper vi ämnet och jobbdagen tar slut.
När jag sen sitter vid middagsbordet känner jag plötsligt liksom hud när jag bara ska dra handen över baklåret, inte så långt ner som man kan tro (fortfarande skymt av tröjan men farligt nära kanten) så jag går fram till hallspegeln och tittar. Det är då det går upp för mig varför tvillingA lät som hon gjorde. Hålet är enormt! Trosor och lår syns igenom och just denna dag har jag festat till det med rosa trosor. Score! Slängt var det här!

När vi ändå är inne på otäcka saker upptäckte jag i morse att jag inte längre kommer i mina favoritbyxor. Så här i efterhand kanske det inte var så smart att köpa nya byxor precis efter två veckors stenhård träning och skidutbildning när jag gått ner fyra kilo bara för att jag börjat röra på mig. Ska försöka lära mig av det misstaget (kommer iof inte behövas, jag kommer aldrig mer gå ner fyra kilo på två veckor).
Så nu har jag bestämt mig för sex veckors sötsaksuppehåll, fortsatt tränande och inte så förbannat oregelbundet matintag. Jag ska i dom där byxorna igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0